Han står där så ensam i smedjans heta glöd
Han svär att hämnas sin faders död
Han står där och sörjer, han smider sitt svärd
Och hatet det växer inför hans långa färd

Han ska samla sina mannar, ge sig ut på öppna hav
Han ska vandra genom öknen, han ska ställa höga krav
Han minns sin faders sista ord, han minns dem så väl
Han glömmer aldrig bort dem, de finns i hans själ

Svik aldrig en vän, du har gett ditt ord
Som har delat ditt hem; du ska stå vid ditt ord

När morgondagen gryr då ska han söka strid
Inte vila förrän hans fader har fått frid
När svärdet färgas rött av blodet från en man
Som tog hans faders liv, han känner ingen skam

Han har samlat sina mannar, gett sig ut på öppna hav
Han har vandrat genom öknen, han har ställt höga krav
Han minns sin faders sista ord, han minns dem så väl
Han glömmer aldrig bort dem, de finns i hans själ

Svik aldrig en vän, du har gett ditt ord
Som har delat ditt hem; du ska stå vid ditt ord

Han har samlat sina mannar, gett sig ut på öppna hav
Han har vandrat genom öknen, han har ställt höga krav
Han minns sin faders sista ord, han minns dem så väl
Han glömmer aldrig bort dem, de finns i hans själ

Svik aldrig en vän, du har gett ditt ord
Som har delat ditt hem...
Svik aldrig en vän, du har gett ditt ord
Som har delat ditt hem; du ska stå vid ditt ord