Klockan den ringer kvart i fem.

Golvet försvinner där under din säng.

Barnen sover och märker inte dina steg,

du längtar redan efter stunden tillsammans.

Hånfull och kall,

klockan väntar på dig.

Den ser din vandring genom vardagen igen,

där du funderar på om det verkligen finns,

något bortom all stress och alla döda maskiner.



Mellan husen och makten,

finns det ingen som hör dina steg.

Mellan husen och skratten,

är stigarna så krokiga.

Utan dig står allting still.

Du är samhällets ryggrad.



Solen den stiger och modet med den.

En klapp på axeln det blir snart fredag igen.

Du går och tänker på tider som ingen vet något om,

något bortom all stress och alla döda maskiner.



Mellan husen och makten,

finns det ingen som hör dina steg.

Mellan husen och skratten,

är stigarna så krokiga.

Utan dig står allting still.

Du är samhällets ryggrad.



Du drömmer dig bort för att hitta en plats i solen,

där du kan vila dina trötta fötter igen.

Men du vaknar upp med alla räkningar i din hand,

cirkeln är sluten långt ifrån alla besluten.



Mellan husen och makten,

finns det ingen som hör dina steg.

Mellan husen och skratten,

är stigarna så krokiga.

Utan dig står allting still.

Du är samhällets ryggrad.



Vår kämpande vän går upp igen.

En ny dag väntar,

klockan ringer kvart i fem.