För varje morgon nu känns natten lite längre bort

och det var längesen jag värmdes av att våren kom

För varje längre dag känns livet lite mindre kort

Och dessa kala rum blir mer och mer ett hemma eftersom

Jag har sprungit, jag har sprungit men jag kom just ingenstans

jag bara sveptes runt i glömskans sista dans

Och det är alltid bara ensamhetens bild du ser

när du har druckit allt som nätter ger

och mycket vill ha mer



Visst har jag älskat och jag var nog också älskad då

det var ingenting som överlevde morgonen

så jag gick ut och sökte tröst var än den fanns att få

varje främling blev en frälsare och länge saknad vän

se vi springer och vi springer men vi kommer ingenstans

vi bara virvlar runt i glömskans sista dans

Och sen blir alltid bara svarta skuggor fler och fler

när du har njutit allt som nätter ger

och mycket vill ha mer



Varje morgon nu känns natten längre bort ändå

för varje morgon nu känns dagarna allt mindre grå

för varje morgon blir det lättare att vänta på

att jag ska finna det som en gång dog?

där mycket väl fick nog

nu är det gryningen jag återser

och mycket vill ha mer