Har ni hört historien om en vanlig man.

Han hade arbetat länge som försäkringsman.

På kvällen kom han hem till sina barn o sin fru.

Dom hade radhus på Snövägen sjuttio.

Det var en hygglig karl på många sätt o vis.



Och på natten när klockan var en kvart över två,

smög han över till grannens o ringde på.

När grannen tveksamt hade öppnat sin dörr,

fick han höra något som han aldrig hört förr.

För då lät det, ja, då lät det som såhär:



Jag e Son av Ayatollah!

Jag e Son av Ayatollah!

Slå niohundra, nolla, nolla!

För jag e son av Ayatollah!



Jag e Son av Ayatollah!

Jag e Son av Ayatollah!

Slå niohundra, nolla, nolla!

För jag e son av Ayatollah!



Han gick till arbetet som vanligt på dan.

På natten bytte han till skägg o turban.

Som en skugga strök han fram genom stan,

ringde på här o där för o hälsa från Iran.

O överallt så lät det som såhär:



Jag e Son av Ayatollah!

Jag e Son av Ayatollah!

Slå niohundra, nolla, nolla!

För jag e son av Ayatollah!



Jag e Son av Ayatollah!

Jag e Son av Ayatollah!

Slå niohundra, nolla, nolla!

För jag e son av Ayatollah!



Jag e Son av Ayatollah!

Jag e Son av Ayatollah!

Slå niohundra, nolla, nolla!

För jag e son av Ayatollah!