Assar höll ett tal. Vi andra hörde på.

Han hade på sig en svart-vit, randig väst.

Det första som han sa. Förstod jag inte då.

Vi skålade tillsammans, det minns jag bäst.



Dom vuxna drack champagne, ur glas av kristall.

Barnen satt runt ett annat bord, bredvid.

Och mormors vita katt, låg och sov på en pall.

Det var en atmosfär av högtid.



Ja, Assar höll ett tal, som handlade om kål.

Han talade för oss om kålhuvudets blad.

Att bladen utgör ett skydd, sa han, som ser till att kärnan tål,

påfrestningarna utifrån i högre grad.



Ja, Assar höll ett tal. Han höll ett vacket tal.

Och mormor snöt sig, och torkade bort en tår.

Det regnade den dan, när Assar höll sitt tal.

När mormor fyllde 70 år.