I den stora sorgens famn 

finns små ögonblick av skratt 

så som stjärnor tittar fram

ut ur evighetens natt

och i solens första strålar

flyger svalorna mot skyn

för att binda sköra trådar 

tvinna trådar

till en tross

mellan oss..

så vi når varandra



i den hårda tidens brus

finns de skrik som ingen hör

allt försvinner i ett sus

som när vinden sakta dör

alla tårarna har torkat 

till kristaller på min kind

jag har ropat allt jag orkat

allt jag orkat efter dig

hör du mig 

kan vi nå varandra



i den långa vinterns spår 

trampas frusna blommor ner

och där ensamheten går

biter kylan alltid mer

ändå har jag aldrig tvekat 

mellan mörker eller ljus

för när månens skära bleknat

har allt pekat åt ditt håll

och från mitt håll

kan vi nå varandra



i den stora sorgens famn..