I innerfickan hade jag en andraklassbiljett

Tåget skulle gå klockan 14:21

Det vill säga tjugoen minuter över två

Jag köpte mej en tidning och steg på

Jag började läsa om allting som skett

Det var nåt från Amerika som verka särskilt hett

Dom hade fått kontakt med någon avlägsen planet

Det visar att man ingenting vet

Det visar att man ingenting vet



Jag la ifrån mej tidningen och luta mej tillbaks

Jag tänkte: - Lika bra att bara vila sig ett slag

Kort därefter steg det på en man vid en station

En uppseendeväckande person

Han hade platsen bredvid mej, jag hälsade och sa:

- En sådan typ av klädsel ser man inte varje dag

Han svara: - Där jag kommer från är detta rätt diskret

Jag sa: - Det visar att man ingenting vet

Det visar att man ingenting vet



Jackan var i näver och skorna var i trä

Han var trekantigt byggd, det var lustigt bara det

Han plocka fram ett munspel och sen spela han en låt

Så tåget börja gunga som en båt

Det rykte och small och det blixtrade på

När vi lyfte ifrån rälsen och for upp i det blå

Det var då jag fick se att jag satt i en raket

Det var en liten omständighet

Som visar att man ingenting vet



Jag böjde mej fram

Och jag tittade ut

Jag tänkte: - Få se

Vart man hamnar till slut

Jag såg Vintergatan

I all sin glans

Jag sa till min granne

- Du, bor du här nånstans?



Då hörde jag en röst som sa: - Dej måste jag ha glömt

Jag vakna med ett ryck och jag förstod jag hade drömt

Där stod en dam och lockade med kaffe och choklad

Och smörgåsar av allehanda slag

Hon sa: - Dessutom kan du få parfymer eller smink

Och numer kan du till och med beställa dej en drink

Jag sa: - Det var en mycket bra bevarad hemlighet

Och det visar att man ingenting vet

Det visar att man ingenting vet

Det visar att man ingenting vet

Det visar att man ingenting vet