Det var dans bort i vägen på lördagsnatten, över

nejden gick låten 

av spelet och skratten,

det var tjoh! det var hopp! det var hej!

Nils Utterman, token och spelmansfante,

han satt med sitt bälgspel vid landsvägskanten,

för dudeli! dudeli! dej! 



Där var Bolla, den präktiga Takeneflickan,

hon är fager och fin, men har intet i fickan,

hon är gäcksam och skojsam och käck.

Där var Kersti, den trotsiga, vandrande, vilda, där

var Finnbacka-Britta och Kajsa och Tilda

och den snudiga Marja i Bäck.



Där var Petter i Toppsta

och Gusten i Backen,

det är pojkar, som orka att kasta på klacken

och att vischa en flick i skyn.

Där var Flaxman på Torpet

och Niklas i Svängen

och rekryten Pistol och Högvaltadrängen

och Kall-Johan i Skräddarebyn. 



Och de hade som brinnande blånor i kroppen,

och som gräshoppor hoppade Rejlandshoppen,

och mot stenar av klackar det small.

Och rockskörten flaxade, förkläden slängde,

och flätorna flögo och kjolarna svängde,

och musiken den gnällde och gnall. 



In i snåret av björkar

och alar och hassel

var det viskande snack, det var tissel och tassel

bland de skymmande skuggorna där,

det var ras, det var lek över stockar och stenar,

det var kutter och smek under lummiga grenar

-- vill du ha mig, så har du mig här! 



Över bygden låg tindrande stjärnfager natten,

det låg glimtande sken över skvalpande vatten

i den lövskogsbekransade sjön,

det kom doft ifrån klövern på blommande vallar

och från kådiga kottar på granar och tallar,

som beskuggade kullarnes krön. 



Och en räv stämde in i den lustiga låten,

och en uv skrek uhu! ifrån Brynbärsbråten,

och de märkte, de hörde det ej.

Men uhu! hördes ekot i Getberget skria,

och till svar på Nils Uttermans dudelidia!

kom det dudeli! dudeli dej!