Jag satt hromdagen och lste min tidning
en dag som s mnga frut
jag tnkte p alla dom drmmar man drmt
som en efter en har tagit slut
D sg jag en bild av en flicka
med en skadskuten krka i famn
hon springer ivg genom skogen
s fort som hon ngonsin kan
HON SPRINGER MED FLADDRANDE LOCKAR
HON SPRINGER P TANIGA BEN
HON HOPPAS OCH TROR OCH HON BNAR OCH BER
ATT DET INTE SKA VARA FRSENT
Flickan r liten, hennes hr r ljust
hennes kind r s flmtande rd
krkan r klumpig och kraxande svart
om en stund r den alldeles dd
Men flickan, hon springer fr livet
hos en skadskuten krka i famn
hon springer mot trygghet och vrme
fr det som r riktigt och sant
HON SPRINGER MED TINDRANDE GON
HON SPRINGER P TANIGA BEN
FR HON VET ATT DET R SANT, DET SOM PAPPA HAR SAGT
FINNS DET LIV R DET ALDRIG FRSENT
Jag brjade darra i vnda och nd
jag skakade av rdsla och sckrck
fr jag visste ju alldeles tydligt och klart
att det var bilden av mig som jag sett
Mitt hopp r en skadskuten krka
och jag r ett springande barn
som tror det finns ngon som kan hjlpa mig n
som tror det finns ngon som har svar
JAG SPRINGER MED BULTANDE HJRTA
JAG SPRINGER P TANIGA BEN
JAG BNAR OCH BER, FAST JAG EGENTLIGEN VET
ATT DET REDAN R ALLDELES FRSENT