Luften är som slät svart sammet doppad

i Klara sjö

Du kysser henne från det där programmet

om pundarna som inte ville dö

Det var hon som stod längst bak i rummet

när kameran bara svepte förbi

Och hon rör sej så lugnt och hemtamt

på platser där du inte vill bli sedd



Men nångång måste allting skaka

Och alla dina cirklar ska vändas upp och ned

Nångång måste allting skaka

Och till och med du ska skaka ner



Du springer som en tränad ardenner

Du är så slipad som ett djur kan bli

Du har så många och bildade vänner

Och ni vet precis hur allt ska bli

Ni vet att man kan förlora

Ni vet att man kan tvingas krypa fram

Och bli av med både huvud och hjärta

Men ni vill ändå tro att det var ni som

vann till slut



Men nångång måste allting skaka...