Nu är det jul igen och alla ljusen tindrar.

Snögubbar överallt och lyktor i varje park.

Mot den bitande kylan får vi julklappar som lindrar.

Aldrig på året är gemenskapen så stark.



Men det är nå-å-gon i Brunnsparken som gråter.

Som ser ju-u-len i annat perspektiv.

Som är e-e-nsam när skuggor kommer åter.

Och förmö-rkar tanke, själ och liv.



Kommercen är blomstrande, vi fyller önskebrunnar.

Och nästan överallt från största hus,

till minsta skjul står skinkan på bordet, 

och det vattnas i våra munnar.

Kalle Anka och hans vänner önskar god jul.



Men det är nå-å-gon i Brunnsparken som gråter.

Som ser ju-u-len i annat perspektiv.

Som är e-e-nsam när skuggor kommer åter.

Och förmö-rkar tanke, själ och liv.



Juldagsmorgon, solens första strålar träffar taken.

Och eldens sista låga flämtar svagt i våran spis.

Men det är inte bara Tomten som är vaken,

någonstans i stan blir tårar till is.



Det är nå-å-gon i Brunnsparken som gråter.

Som ser ju-u-len i annat perspektiv.

Som är e-e-nsam när skuggor kommer åter.

Och förmö-rkar tanke, själ och liv.