vaknar upp av stadens larm nu har dom tider att passa 

framför min bit av mark där glider en massa 

av mobiler och kassar tennisskor 

reser mig och ler mot dessa förstenade människor 

levande döda dödlevande nickar åt en passerande 

inget gensvar men frågan är ser han det 

de har lyckats men frågan är om han eller hon är glad 

det är i alla fall jag så jag börjar min promenad 



ref 



hej hej 

hej hej 

hej hej 

hej hej 



rätade på ryggen och hälsade glatt 

och någon ekade det jag själv hade sagt 

han sa jag bor i en kartong här i staden 

har inte bytt kalsonger på flera dagar men 

jag har en bild om du vill se på damen 

jag spar den fast det är klart det var ju ett tag sen 

då var jag alltid dragen kung i baren tills hon stack den där dagen 

men jag är ändå en glad en 



ref 



vid torget hjälpte jag en vaken liten tant med sin 

till bredden fulla kasse som skar in i hennes handled min 

förvåning var stor för av någon anledning 

ville hon inte ha hjälp några barn tittade skrämt 

så jag knatade mot centrum och på gatan mitt i trängseln 

talade jag till människor men de svarade med skällsord 

och ”jag hatar den här trängseln” och ”jag har ingen växel” 

”hurru du skaffa ett jobb” några barn skrattade rått 

så jag fortsatte promenaden osynlig på trottoaren 

och mindes vad de sa på socialen 

så nu gick jag själv i staden jag fick inte träffa barnen 

fick inte ens skicka födelsedagskort till barnen 

jag tror jag tappar kontrollen jag tror jag vet vad de tror 

krossar en flaska mot stolpen tar den och kastar mot folket 

det här ska bli den första gången som de hör och de ser 

för de vill bara låtsas om mig när jag gör något fel 

(det här ska bli den första gången som de hör och de ser 

för de vill bara låtsas om mig när jag gör något fel) 



ref x 2