Vers1:

"Felicia" - femton år, traskade sakta frammåt

på väg hem från vänner som hon festat hos den jävla kvällen

de är sånt som händer, men snabbt och kallt efter ett halvår?

hur kunde han göra slut? efter de gånger han sagt att han älskat henne

utan makt går hon ner för gatan denna kalla vinternatt

ögonen fulla med tårar, hon fattar inget alls

hon vill bara hem - lägga sig ner och gråta ut

släppa taget om alla känslor, berätta de som hänt för mamma

alltid varit trogen, ville de skulle hålla året ut

hon gråter nu, tar en genväg, hennes steg är snabba

ja hon snabbar sig på, ramlar och snubblar en gång eller två

tar vägen genom parken,har med sin väska som hon håller i hårt

midnatt, skuggorna från träden mörklägger hennes väg

inte långt kvar till vänster över vägen sen är hon där

hon ser sitt hus ljus i fönstren, mamma väntar

men ingen av dom vet att denna kvällen är inte som andra kvällar

en hand på flickans axel,en som drar i väskan

tusen bilder flyger runt skallen, så vad ska hända?



Vers2:

Han älskar henne, kan inte tänka på nått annat

tankarna vandrar och halva skallen bankar av samma tankar

som den har gjort i ett år snart, han glömmer aldrig den soliga dan

som han såg sitt livs största kärlek gå hem från skolan

han blev besatt av henne, dom ska träffas, han tror de blir snart

han har betraktat varenda steg hon tagit väldigt nogrant

han tittar på klockan, den är 10 i tolv

nu vill han ha henne naken, vill inte hon så blir de med våld

han vet var hon har varit, för han har ringt runt och frågat

och allting är ordnat, så han går ut och låser dörren efter sig

han tänker sig hur allt ska hända, lungt och ingen ska bli sårad

tänker inte låta henne bråka, hon får inte säga nej

han går mot parken han ska vänta till flickan kommer

en blixt av ångest slår han, tänker på flickan och viftar bort de

han har följt henne i vått och tort i ett års tid

han är så kär att henne han inte vet att hon mår skit

nu är hon nära lägger sin hand på hennes axel

han hade rätt innan, de skulle hända denna natten



Vers3:

"Felica" 15 år, har nu frusit till is

bakom henne står en äldre man hon aldrig sett förut

tankarna är snabba allt som hänt den kvällen rusar förbi

allt är tyst ingen rör sig ingen ger ifrån sig ett ljud

Mannen lutar sig frammåt och viskar i hennes öra

att dom ska älska, de finns inget hon kan göra

hon börjar skrika och han håller handen för munnen på flickan

varför skriker hon? han var ju öm och känslig

han skiteri hur mycket hon sliter och drar den dumma slinkan

han är förälskad i henne och nu ska hans drömm bli verklig

hon ålar sig, försöker ta sig ur hans stronga grepp

men han är stark och hon är fast, hon vill bara komma hem

hon funderar på vem han kan vara, men då slits hon ner på marken

felicia grips av panik och vill skrika men blir tystad

hon kämpar av alla krafter och försöker bita han i handen

han tar händerna om halsen och de känns som hon ska strypas

han klär av hennes kläder med våld och hårda tag

livet rinner sakta ur henne och skriken låter svagt





Vers4:

Den äldre mannen är osäker på sin handling

ska han göra det han tänkt eller låta henne va?

han har drömmt om det här och nu blir drömmarna sanning

om han nu säger att han älskar flickan, va blir hennes svar?

han lutar sig frammåt viskar i örat att han älskar henne

att han har betraktat hon i smyg och att han har väntat länge

hon vänder sig om och tittar han i ögonen en stund

sen vill hon gå därifrån men mannen håller henne kvar

hon börjar skrika men får en hand över sin mun

hon vet de nu, de här är hennes livs värsta dag

han fattar inte vad de va som va fel med det han viskade

han blir besviken kastar henne i snön där hon blir liggandes

han lägger sig över henne, försöker slita av flickans kläder

men hon stretar emot och allt blir krånligt och svårt

han tar stryptag, ledsen och arg, den lilla djäveln

han förtjänar mer än så efter ett helt långt år

felicia trevar med händerna, letar ursinnigt

får tag i en sten och slår mot mannens huvud och tinning