Utsvultna, vi är som utsvultna

Båda sårade av skärvor från vårt finaste porslin

Men blev vi nånsin lovade nånting, annat än rinnande vatten

Och en gyllene ring



Törstande, vi är törstande

Allt vi säger blir blodspår i den allra första snön

Vi spelar dessa uppslitande spel, iklädda självömkans kläder

Som martyrer utan fel



Men det slår mig, som en sten, en känsla genom märg och ben

När jag just kysst dej där igen och igen

Och du nyss givit mej det bästa du har

Då, bara då, min älskliga vän, svär jag att det är som om

Världen stannar av



Du och jag, bara du och jag

Vi står ensamma i varsin ringhörna igen

När ska vi nånsin lära oss det här, du kan vara min fiende i nöden

Ändå är du mig så kär



Men det slår mig, som en sten, en känsla genom märg och ben

När jag just kysst dej där igen och igen

Och du nyss givit mej det bästa du har

Då, bara då, min älskliga vän, svär jag att det är som om

Världen stannar av



Du har ett sätt att såra mig, som ingen annan kan

Du säger att jag står på dej, vi har ihjäl varann



När jag just kysst dej där igen och igen

Och du nyss givit mej det bästa du har

Då, bara då, min älskliga vän, svär jag att det är som om

Världen stannar av, världen stannar av