Där är blodet som allra närmast, där huden är så tunn

Där gav jag dej en andlös kyss, din tinning mot min mun

Vid kanten av vår gröna kanal, med alla andra utanför

Vi sa vi skulle hålla ihop, som dumma ungar alltid gör

Under en måne som en silverpeng, under en måne som en silverpeng



Den natten då jag tog din hand, vi svor en evig ed

Den av oss som först kom härifrån, skulle ta den andra med

För här fanns ingen luft att andas, ingenting som locka oss

Och ingenting var omöjligt, inget kunde stoppa oss

Under en måne som en silverpeng, under en måne som en silverpeng



Det är som om jag aldrig nånsin, varit härifrån

Jag fasar för att känna igen dig, jag står här som ett fån

Och fast jag vet du är någon annan, och att du säkert glömt

Så tänker jag på alla de nätter, 

jag vaken gått och drömt om dej och mej



Under en måne som en silverpeng, under en måne som en silverpeng

Under en måne som en silverpeng, under en måne som en silverpeng

Måne som en silverpeng, måne som en silverpeng