Om jag sa, att jag inget kvar att ge

Som en slocknad, supernova

Och jag, inte ens har min längtan kvar,

denna längtan, som blåst bort tomheten



Lyft mej varligt, fyra steg i det blå,

lyft mej högt, lär mej gå

Som när jag faller fritt genom skyar,

fyra steg i det blå



Är det jag, eller allting här utanför,

som får hjärtan, att bara blekna bort

Jag begär , jag begär inga underverk

Här finns ingen som lovat nånting, men ändå, hör mej



Fyra steg i det blå,

bär mej lär mej att gå

Som när jag släpper fästet om botten,

fyra steg i det blå



Hjälp mej nu att hålla hårt i det jag tror på

Låt mej aldrig nånsin tappa tron

Det känns som jag urholkats, dag efter dag

Fyll mej igen, av en virvelvindvision



Fyra steg i det blå,

lyft mej högt lär mej gå

Och som i leendet hos en främling,

fyra steg i det blå

Att kunna drömma, högre än jag andas