Kanalen skiftar grön och svart ,från andra sidan hör ni stans midnattsbrus

Bara blått ljus från båtarna, ingen ser när du smyger din hand inunder hennes blus

Ni kan sitta där i timmar, och låtsas åka fartygen långt bort

Se här kommer Timber-line, till fjärran hamnar där ni aldrig nånsin gått

Hon är född på en fredag, men hon säger att hon är ett söndagsbarn

En brådmogen frukt, färgad av frosten som biter den här stan

Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag

Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag

Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,

och du älskar henne ända till september



På söndagen går ni långt, långt bort och längre bort dit gatstenen tar slut

Ni hör klockorna från kyrkan, luften kall och snön som ligger djup

In genom gallergrinden till den igenvuxna, kyrkogården

Din pappa sover under stenarna, han kommer aldrig nånsin levande därifrån

Ni går som två akrobater, från en cirkus, trettio meter ovan jord

Som solkatter i fönstret, ni två behöver inga ord

Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag

Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag

Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,

och du älskar henne ända till september



Och du vet att du ska sitta där, ensam på kanaltorget

Och vänta på att, din båt ska gå

Inget kommer att binda dej, inget i din lilla stad

Ingeting håller dej kvar, då

För du vet du måste härifrån, du suddas ut bit för bit

Du tar avsked till allt som var

Men det är säkert många, många månader dit



Gula rosor på tapeterna, när ni står i hennes kök och tittar ut

På den öde varvsgatan, apelsinhimlen ovanför tar aldrig slut

Det är nånting i hennes blick som alltid, lämnar dej stum

Hon har sitt Monalisa leende, men hon känner inte dej och ditt mysterium

Hon har aldrig sjänkt dej saker, inga foton, ingen vänskapsring

Men om bara minnet av hennes ögon finns kvar, saknar du ingenting

Och du vet att hon är hos dej, och du räknar ditt hjärtas slag

Och du får hennes glaspärlekyss, ja den gör dej så hopplöst svag

Och du lovar henne allt, du aldrig kan hålla,

och du älskar henne ända till september

Du älskar henne ända till september