Så exalterad att min röst spricker 

över att få rätt

Ögonblicket då jag höjer glaset

är väl förberett

Några svindlande steg mot dörren

gör att vår scen förstärks

Så anspråkslöst är mitt självförakt 

att det knappt märks 



Det som händer är väntat

tänker att det var på tiden 

Gör mig fin för att gå ut 

och insupa besvikelsen

Jag kan sjunga och dansa

när jag blir övergiven

Du förstår jag rör mig så världsvant

bland känslor jag känner igen 



Saga mitt bidrag till turismen är

Att jag glömt hur man går hem

Men jag smälter in bra i alla sammanhang

Oavsett var eller med vem

Och Saga det gör mig varken besvärad

Eller särskilt förtjust

Men det gör stämningen mer lättsam

Och det får mig att stå ut 



Du förstår jag har lärt mig 

Att värdesätta min egen distans 

Till sånt som tröstande händer

till sånt som inte leder någonstans

jag baddar min panna

där är världen som väntar mig än

men jag kommer inte att delta

vågar inte ens närma mig den 



För Saga allt som jag försökt att hålla 

ligger spritt

allt som jag försökt bemästra 

svävar fritt

allt som jag inte når ligger

här framför mig

och Saga jag kan se hur det gör dig förbryllad

hur det fascinerar dig