Om solen slutar skina så har månen ingen chans

Då visar den sitt rätta jag, helt död och utan glans

Men mångubben han lurar oss med romantik och sång

Så att baksidan döljs i skugga dygnet om



I stora vackra salar och i trötta tomma hus

Överallt så sitter dom som lever utav ljus

Ljus som inte tillhör dom som verkar skina mest

Ljus som har stulits ifrån dom som har förtjänat värmen bäst



Men alla vet att solen är en stjärna som kan dö

Och när det händer står statyer kvar helt täckta utav snö

Och skvallrar om att makten är en lättvunnen trofé

Som lika lätt förvandlas till ett monument av sten

Ni ville ha så mycket mer men duvorna fick nåt att skita ner

Alltid va fler, alltid va fler, vi kommer alltid va fler



På skolgården så tävlar alla dom som inte vet

Att mönster redan skapas fast det bara är på lek

Herren uppå täppan vet att makt är nåt man tar

Och något man försvarar tills det inte längre finns nåt motstånd kvar



En halvtimme om dagen är mer än inget alls

En halvtimme att känna greppet om de andras hals

För den som inget äger vinner allting på att ta

Men kan ej heller mista något om han ger av det han inte har



Men alla vet att solen…



Den dan vi kröner kungar som inte kräver land

Den dan vi kröner människor som lever för varann

Då kanske våra parker blir ett minne att ha kvar

En lund i våra hjärtan så vi aldrig glömmer av



Alla er som hade mycket mer men slutligen fick lov att kliva ner

Ni sträckte er för mycket mer, ja mer, och mer, och mer, men vi var fler

Ja ni ville ha så mycket mer men duvorna fick nåt att skita ner

Alltid va fler, alltid va fler, vi kommer alltid va fler, fler än er...



(Text Hjalle musik Heavy)