Den flickan mötte varg i skogen

och vargen sa dig vill jag ha.



Och flickan nekade och veka

men så tog hon mod till sig och så hon sa,

Då må du mig vara trogen

och aldrig vilja ha nån ann.



Och vargen log och hand han tog

och sa att vargakärleken är sann.



En varman hand mot kallan loven,

jag ska göra dig till min.



Känn hjärtat sticka du vargaflicka,

jag undra vad den tösen har uti sitt sinn.



En varman hand mot kallan loven,

flickan tog i handan sin.



Hör vargar yla

i vinterkyla jag ska göra dig till min.



Å ulven tog sin tös på ryggen

och träden blixtrade förbi.



När vargen drog och käften slog,

genom mörka skogen i vargaraseri.



Å över moss och över hyggen,

for dom som en iskall vind.



Och i kärlihet tösen pälsen slet

och kyste varsamt gråbens kind.



Hem till vargamannens kula

de kom dom på ett ögonblick.



Och tösen lekte och ulven smekte

allt med sin tand och klo så nätt och ömt det gick.



Och under fullmånen den gula

dansade de med varann.



Och tösen hand satte ulv brann

och deras vargahjärtan smälte samman och de brann.



I en varman hand mot kallan loven.

Ja, jag ska göra dig till min.



Känn hjärtat sticka du vargaflicka,

jag undra vad den tösen har uti sitt sinn.



Varman hand mot kallan loven,

flickan tog i handan sin.



Hör vargar yla i vinterkyla,

jag ska göra dig till min.



Och våren kom till vargaskogen,

tillsammans gick dom ut på jakt.



De mot sommaren lida,

och vid flickans sida,

fanns han troget kvar som han sagt.



Men för flickan var nu tiden mogen,

än längre hennes hjärta brann.

Och dagen grydde och flickan flydde,

för att söka en annan man.



Men det budet snart till gråben nådde

och gråtande så sprang han ut.



Och över berg genom ben och märg,

kunde männen höra vargens brustna hjärtas tjut.



Och tösen nya karlen rådde

att rid iväg för fullan hov.



Men trotts hästens dans

fick han ingen chans,

nej mannen föll för roven rov.



I en varman hand mot kallan loven.

Jag ska göra dig till min.



Känn hjärtat sticka du vargaflicka,

jag undra vad den tösen har uti sitt sinn.



Varman hand mot kallan loven,

flickan tog i handan sin.



Hör vargar yla i vinterkyla,

jag ska göra dig till min.



Men flickan visste att ulvar elden skydde,

så hon satte eld på hela byn



Sin by i eld hon döpte,

och männen löpte,

alltmedan slog högre upp i skyn



men se den ulven aldrig flydde

tillsammans gick de upp i fyr.



Mot varandras arm i en eld så varm,

fick vargamann och mö sitt sista äventyr.



I lågan av den röda glöden,

änn en gång de båda brann.



Utav lågor kysst sen blev allting tyst,

men tystnaden vittnar om att vargakärleken är sann.



Tillsammans fick de möta döden,

tillsammans fick de brinna ut.



Och i hettans plåga och eldens låga

fann de två varann igen tillslut.



I en varman hand mot kallan loven.

Jag ska göra dig till min.



Känn hjärtat sticka du vargaflicka,

jag undra vad den tösen har uti sitt sinn.



Varman hand mot kallan loven,

flickan tog i handan sin.



Hör vargar yla i vinterkyla

jag skall göra dig till,

jag skall göra dig till,

jag ska göra dig till min.