Högt uppe bland träden där fåglarna bo 

Önskar jag sitta i lugn och ro 

Ingen skulle veta var jag fanns 

Ingen skulle fråga var jag var någonstans 



Jag ville jag kunde få sitta i träd 

och luta mitt huvud in mot barken 

Jag ville jag kunde få tro en enda dag 

Att jag aldrig mer behövde gå på marken 



Namnen du gav mig har jag inte kvar 

Vem gav dig rätten att säga hur jag var 

Som om du visste mer än jag vet 

Om mig, mitt och min belägenhet 



Du får förlåta du får förstå 

Du får försöka ta in nu 

Att jag regerar här i min sfär 

Du kan inte kalla mig för din nu 



Jag ville, jag kunde få sitta i en ek 

Jag ville, jag kunde få glömma hur allt svek mig Allt utom rösten, allt utom min tro Nu vill jag bara sitta här där fåglarna bo Allt det du gett mig vill jag dra isär Allt det du söndrat vill jag vårda här Klättrar jag uppåt mot himlens höjd Hör jag inte när du är missnöjd Jag ser att du talar om jag tittar ner Men hör inte längre vad du vill mig Din mun kanske rör sig men vad rör det mig Jag hör inte vad du säger till mig 



Så glöm vem jag var för jag finns inte mer Jag kan men jag vill aldrig mer klättra ner Låt mig bara vara, låt mig tiga still Jag kan ändå aldrig bli som du vill 



Om någon ser mig sitta i mitt träd 

och ropar, kom ner på jorden 

Så ska jag svara som fåglarna gör 

Med en sång befriad från orden 



Jag säger la, la… 



Högt uppe bland träden där fåglarna bo 

Önskar jag sitta i lugn och ro 

Uppe bland träden i hemlighet 

Återupprättas min värdighet 

Högt uppe bland träden där fåglarna bo 

Får allting vila får allting bero 



Jag säger la, la…