"Det var nånting jag skulle fråga" sa han strax efter la han på
Det var väl inte så viktigt
Men det växte sig försiktigt I hennes huvudvärk ändå
Som en gnagande fråga
Hon åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån
Fast han säkert redan flyttat där ifrån

Tiden går och hösten fryser till
Och blir till vinter över ån

Det var nånting hon skulle svarat
Nånting som hon kom på
När hon läste I en tidning
Nånting om ensamhetsförtvirning
Inget särskilt men ändå
Hon skulle säkert förklarat nånting
Hon går hem förbi hans lägenhet har dom målat och byggt om
Han har väl säkert tatt' sig loss och vänt sig om

Från stan så väntar höst som fryser till
Och blir till vinter över dom

Han kunde frågat hur hon kände
Och förklarat vad som hände
Han kunde sagt nånting om alla sina goda teorier
Dom kunde säkert tagit en fika.
Han skulle sett att dom var lika
Här står nu hon med huvudvärk och svär I grubblerier

Finns inte plats för några tårar nu
När hans och hennes mark har blivit till en öken
Ingen lek att vara fröken
Hennes kram har blivit en spark mot alla stela tysta dårar
Och hennes varma mjuka rum är nu blivit en benvit korridor
Där hon om natten går å svär å bits och slår

Å tiden går och hösten fryser till
Och det är långt till nästa vår

Det glömmts ett hjärta kvar I frosten
En man som aldrig aldrig skrev
En man som undrar om hon gråter
Och kanske hon förlåter om hon fick veta om hans brev
Som ligger kvar på posten
Han åker in till stan ibland och irrar runt där som ett fån
Fast hon säkert redan flyttat där ifrån

Tiden går och hösten fryser till
Och det blir vinter över ån

Han ville fråga hur hon kände
Och förklara vad som hände
Han ville säga nått om alla sina goda teorier
Han skulle gärna ta en fika
Och han vet att dom är lika
Lika komiska när båda trampar runt I grubblerier