SÃ¥ som himlen ser ut

en tisdag över skolans

kommunala korridorer

Klockan fyra i oktober

Strax innan det mörknar

och det luktar från bespisningen

av halvhjärtad husmanskost

och löven ligger klistrade

mot marken



Gråvita skyar

Tandläkarväder

Nån grävmaskin som sliter upp

en cykelväg vid fotbollsplan

Och nyponbuskar, nyponbuskar

Hela vägen nyponbuskar

ser jag när jag blundar

och nånstans där så blev jag

den jag är nu



Jag ser gitarren i butiken

Symbolen för att skolka

Sagan om ett uppror

Drömmen om en högre höjd

Ett sjörövarskepp

som blåser rätt in i Los Angeles

Och stjärnorna som glittrar

Och ingen jävel når mig

nånsin mera



En enda ambition

Att få brudarna från Berga

att skratta eller gråta

och rymma över taken

Bort från regelboken, stöveltrampet,

tegelväggen, la isla bonita

Och dom brandgula

stolarna man staplar

på varandra



Parkeringshus byggdes

Ett litet steg för människan

Ett stort steg för betongen

och den rotlösa känslan

Som ännu ett hinder

på vägen mot den råa romantiken

och gitarren i butiken

och flykten

över taken



Man la klossar över ängen

med små fönster och dörrar

Det var slogans överallt

från alla medelbeiga firmor

Och en skivaffär i centrum

som ett hål genom kulissen

ut i verkligheten, drömmen

Ut till färgerna man bara

ser på bio



Vi bildade band och blåste ringar

Drog med handen genom jorden

Fyllde naglarna med lera

av all yta som vi skrapade

För nånstans under lagren

av tätortstimotej

bredde stora världen ut sig

utan farthinder och Konsumkort

och nypon



Vi satte båtarna i bäcken

såg dom flyta in i tunneln

Kanske vidare mot Vättern

och kanalen ut till Nordsjön

över vågorna mot Irland

ut på havet och sen blåsa

iväg och aldrig komma tillbaka

mer till bäcken

där det började



Jag ser den gräddgula färgen

Den moderna men diskreta

En helhet för det enkla

Bara fälla upp och skruva

Men ändå alltid nåt

som ville jaga och förvirra

NÃ¥t som inte var Ikea

Nåt som inte hade lösningen

i kanten



Jag hör det inrökta ljudet

från en replokal vid tågstation

Bland speditionslokaler

och bortglömda depåer

Det stumma, dova skinnet

och basen som darrar i gallret

och glaset och det doftar

just som asfalt gör

om hösten



Vi gömde Fibban under stenen

Willes vin i busken

Hela dungen var ett mikro-Vegas

Ladan bytte hänglås

Och ovan allt en himmel

liksom silad ifrån kusten

med det lilla som blev över

efter vågorna och stormarna

och skummet



Jag kan inte återvända

En brottsplats måste vila

Flyktbilen är dumpad

Stålarna är rena

Nu bygger vi ett nytt hem

Startar upp och börjar om

Söndermarken jagar mig

men jag är inte där