En sv?r och jobbig grej (L. Winnerb?ck, v?ren 1997)


D                          A6                            D       A6
Du har s? l?tt att stampa s?nder, n?r Du v?l f?tt in en fot.
D                         A6                          D       A6
Det ?r s? l?tt att kasta k?rlek d?r den vackert tas emot.
           Hm6                                                   A
Men det ?r inte lika l?tt att vara s?ld p? n?n som inte g?r att n?.
D                             A6                            D      A6
Det ?r snart en vecka sen Du ringde, s? jag b?rjar nog f?rst?.




Du kan s? vackert s?tta ord till alltihop n?r vi ?r tv?.
Du har ett s?tt att bara gl?mma, n?r problemen tr?nger p?.
Ett s?tt att g?mma mig f?r stormen, n?r Du vill och n?r Du kan.

Ett s?tt att gl?mma mig i regnet; som om "lilla jag" f?rsvann.


D7                       G             C             D
Du har s? sv?rt att s?ga om jag ens betyder n?t f?r Dig.
     Ddimm       F#m
Jag r?cker inte fram.
 G               A            Hm
Men, Du har s? sv?rt att vara ensam,
                       A
s? Du g?r till "lilla mig".
        G                         A                              D     A6
Men en dag f?rsvinner jag ur Dina ?gon, som en sv?r och jobbig grej.




Jag kan k?nna mig bekv?m i Dina ?gon, n?r Du ler.
Men Du kan s?ga n?t s? beskt att allt blir kaos och uppochner.
Jag tror inte Du f?rst?r allt som Du s?ger om det vackra i mis?r.
Du har f?tt sol i Dina ?gon och har aldrig varit d?r.


Det vankas h?st och Du f?r ofelbart n?t underligt i Din blick.
Det ?r s? l?tt att genomsk?da Dina spel och Dina trick.
Nu faller m?rkret ?ver stan, och Du g?r runt och sparkar l?v;
som att vinka ?t en blind och som att skrika ?t en d?v.


Jag har s? sv?rt att veta om jag ens betyder n?t f?r Dig.
Du spelar n?t slags spel.
Och det kan s? l?tt bli mitt fel
n?r Du ser p? "lilla mig".
Och en dag f?rsvinner jag ur Dina ?gon, som en sv?r och jobbig grej.


Du ?lskar bara r?tt, och leker vacker romantik.
Det ?r s? l?tt att haka p?, det ?r s?n lockande mystik.
Men en dag ?r allting preskriberat och en del av Din lyrik.
Jag har s? sv?rt att balansera mellan trygghet och panik.


Det g?r ett hj?rtligt litet tag, sen tillh?r jag ett slag f?r sig;
ett slag till intet d?mt.
Ja, snart ?r allt i tystnad bortgl?mt.
Stackars dumma "lilla mig".
Ja, en dag f?rsvinner jag ur Dina ?gon, som en sv?r och jobbig grej.


         G                            A                            D
Och det v?rsta utav allt: Det h?r ?r s?ngen - fr?n en tjej - till mig.