Och det var när jag ner till jorden föll

jag klippte av mig vingarna och samlade mod

Och det var när jag varje löfte höll

mitt hjärta fick byta sida och byta tro



Men jag fann ingen ro i era led, inget skäl att dela med mig mer

Och jag fann ingenting som höll mig sövd, ingenting som släckte längtans törst



Och det var när jag ner till jorden föll

ni tvingade på mig hornen och vände ryggen åt

Och det var när ni högsta löftet bröt

mitt hjärta bytte färg och bytte språk



Så jag fann ingen ro i era led, inget skäl att dela med mig mer

Och jag fann ingenting som höll mig sövd, ingenting som släckte längtans törst

och doktorn bara ropade till mig att;

Killen! Du borde räkna till tio och tagga ner…



Så jag började;

1, 2, 3 då rösten svek,

4, 5, 6 gör allt till spel, 

7, 8, 9 tar ändå allt på lek



Jag började;

1, 2, 3 då rösten svek, 

4, 5, 6 gör allt till spel, 

7, 8, 9 tar ändå allt på lek

…och bara tappade räkningen



Och jag minns min tid som barn, då jag sprang och då jag bad

efter ljus, eller någon annan likadan

Och när längtan i mig skar, efter sömn eller en hand

som inte gav mig val och förde mig med våld någon annanstans



Men allt jag fick till svar det var:

1, 2, 3 då rösten svek, 

4, 5, 6 gör allt till spel, 

7, 8, 9 tar ändå allt på lek



Jag började;

1, 2, 3 då rösten svek, 

4, 5, 6 gör allt till spel, 

7, 8, 9 tar ändå allt på lek

...och bara tappade räkningen med vilje

och det var väl ungefär då orden kom med tonerna

som skulle föra mig bort, ända hit



…som var precis likadant

precis ingenting

precis likadant

precis ingenting

men med ett annat namn;

En livslögn kallad "Tio"