Högst uppe under takets list, där bort jag
Och svalorna och duvorna, där vinden rister med plåtarna
Längst bort på sjön ser jag båtarna, och landstigna måsar på tuvorna
Dit for jag, om vingar jag hade så visst
Där borta går solen upp, det vet jag
Rätt över de blå skogarna som skyggar mot havet I öster
Där bort ifrån hör jag röster som muntra visor från logarna
Gläds jag I sinnet vid minnet av strandande hopp
Där bortom den blåa skog, vid havet, där låg min ungdom för länge sen
Därute vid friska fjärdarna var äro de drömda härdarna och vännerna som
Gått hädan? Begravet det bästa som livet tog
Jag vill icke se dit ut I ditåt
Den drar mig tillbaks I sängen där ser jag alenast månen
Som brasans glöd ni förvånar ni skyar från solnedgången
Se hitåt här väntas också på dagens slut