En bänkrad i en rastlös sen april 

Jag tittar över axeln och ser dig blinka till 

Jag kan få dig när du vill 

En vind blåser skräp längs korridoren en sista gång 

och du & jag håller andan och håller händer i språnget 

Det är inte så långt hem 



Än fanns det tusentals tårar kvar 

De var dina att ge vem som helst 

äntligen 

De är de dyrbaraste smycken du har 

Så be aldrig om ursäkt igen 

äntligen 

passerar vi deras gränser 



Minns du vår blodsed, våran lag 

Vårt dumma korståg mot en lika korkad stad 

jag minns allt som naglarna mot glas 

Men du bara skrattar åt mig, förminskar allt till ett skämt 

men jag ser på din ängsliga hållning, din jagade blick att det känns 

att det är långt hem 

Snart finns det inga tårar kvar 

De var våra att ge vem som helst, äntligen 

De är de dyrbaraste smycken vi har 

så be aldrig om ursäkt igen 

äntligen 

sätter du själv dina gränser 



Den där pojken jag aldrig kände 

som gick på gator jag aldrig såg 

och tänkte tankar jag aldrig tänkte 

under ett tunt och flygigt hår 

och alla känslor slog och sprängde 

hela vardagen full med hål 

i en tid då inget hände 

i en stad som alltid sov 

men älskling vi var alla en gång små 

ja, vi var alla en gång små

ja, vi var alla en gång små



Jag kastar stenar i mitt glashus 

Jag kastar pil i min kuvös 

och så odlar jag min rädsla 

ja, jag sår ständigt nya frön 

och i mitt växthus är jag säker 

där växer avund klar och grön 

jag är livrädd för att leva 

och jag är dödsrädd för att dö 

men älskling vi ska alla en gång dö 

ja, vi ska alla en gång dö

ja, vi ska alla en gång dö



vi ska alla en gång dö

vi ska alla en gång dö

vi ska alla en gång dö



* Extraverser från livespelningar



En ordblind liten cowboy

styr världen från ett land 

där den kristna vita högern 

och NRA går hand i hand

och vi dansar efter pipan

göder feta underbarn 

med en bigmac framför tv:n 

som en äkta amerikan



Jag är 40 år från döden

enligt dagens statistik

Det är en rogivande tanke

att vi har så ont om tid



Och jag har svårt att visa känslor 

när det inte gäller oss 

och jag har aldrig haft en åsikt 

aldrig burit några kors





Och tiden krossar mjukt ditt motstånd

det kommer smälta bort som snö

tills du slår din käpp mot muren, som du reste kring din ö

och alla dina vänner och hela din familj, ja de går med stormsteg mot den dagen

då de inte längre finns

för älskling vi ska alla en gång dö

vi ska alla en gång dö

vi ska alla en gång dö



Han stirrar ut från spegeln, det kan väl inte vara jag?

Det kan väl inte vara jag?

När blev jag så ful och trött och gammal?

Så ensam, klen och svag?

Och man hatar den man blivit och man föraktar den man var

då finns det ingen gud i världen som kan ge er något svar, förutom

vi ska alla en gång dö

vi ska alla en gång dö

vi ska alla en gång dö

vi ska alla en gång dö

vi ska alla en gång dö

vi ska alla en gång dö





Jag hatar sångerna jag skrivit 

Jag hatar allt jag nånsin sagt

och jag hatar den jag blivit

när jag trott att jag haft makt

Jag hatar klyschorna jag spridit

på sång och dans och sprit

Man kanske borde ta sitt liv nu 

men jag trivs ju så bra i min svit

Älskling,vi ska alla en gång dö



Så du tog min hand i vimlet

och sa älskling allt är skit

och mitt cyniska hjärta flimrar

när mitt livs kärlek drar sin kniv

Du sa: Vi följs väl åt till himlen

men gör det bästa av vår tid

och jag hör klockorna som ringer 

för världens äldsta raggningsreplik

Du sa: Älskling vi ska alla en gång dö