VERS 1:

Den här är för er i Stockholm 

Som det går snett för

Jag vet hur det känns

När livsglädjen dör

Det börjar i sexan

Man tjafsar med vikarien

Man skiter i skolan

Där vill man inte va en dagen

Sjuan kom och man drog till matsalen

Men namnet kom inte med i uppropningstalen

Socialen och ett internat på Eckerö

Man skröt om alla minnen

Tiden var så jävla slö

Efter halva åttan

Dags för en att rymma

Tillbaka till torget, softa med dom grymma

Paragraf 12 man blev least efter en vecka

Beskedet kom, är du son till Rebecka

Fuck allt

Nu finns det inget kvar att leva för

Tunnelbanans brus på perrongen är allt man hör

Det var grått kalla vindar med regn och skur

När snuten tog en till Lövsta som ett djur

Isolerad naken med 11 grader Celsius

Inkrupen i ett hörn

Som en liten dammtuss

Nu vill jag cut, tagga hem men det är pansarglas

Händerna slås blodiga man inser sitt knas.



REFRÄNG:

Jag har alltid fallit

Försökt klamra tag

Men det finns ingen hjälpande hand

Känns som Gud redan kallat

Snart dags att gå över ån, till dödens gränsland.



VERS 2:

Tio veckor kvar och i pingis blev man proffs

man kände sig som slaven med staten som boss

släckte lampan vid halv 10

somna runt 4

utslängd från verkligheten

som en liten myra

slängde up en spya

och sket i frukosten

ens första besök

blev ett möte med polisen

den blåa grisen, i skit, undersöker

man önskar han döden

och vill se hur han blöder

allt blir kaos

och snart ska man slussas ut

ett nytt hem, Edesta, när fan ska det ta slut

nu skulle man plugga för sitt skolslut betyg

man var flummig genom proven

meckade i smyg

på helgen fick man resa hem

men allt kändes konstigt

killar som man hängde med

gick nu helt snobbig

såg mig som en tattare

som bland moln svävar

samhället spräcktes till fett skilda världar



REFRÄNG:

Jag har alltid fallit

Försökt klamra tag

Men det finns ingen hjälpande hand

Känns som Gud redan kallat

Snart dags att gå över ån, till dödens gränsland.



VERS 3:

Pass på hela världen

Och låt Gud leda vägen

Man kom ut från alla hem

Men det är något som förtär en

Fortsatt vård

Blev tingsrättens domslut

Tårarna rann vafan hände med ens livskrut

Gode gud upp i himlen blå

Säg mig varför ska man fortsätta gå

Vänta på ödet blir väl ditt enkla svar

Stockholms gator blir allt man har kvar

Dag efter dag

Och man bryts sakta ner

Medans hoppet brann upp och hatet kom till fler

Ey vafan sker, i underjordens tunnel

Ungdomens stamina fuck den är försvunnen

Man blir bunden, med rep i djupa grottan

Behandlad, som den lilla smutsiga råttan

Men för oss, blir det renhet och helhet

I ett internationellt knas på vår planet

Ingen svek för jag har levt i det jag berättar

Den enda jag önskar är att ungdomen klättrar

Och blir nått

Nått som kan förändra situationen

Slipar hornen, och nu, tar vi zonen.



REFRÄNG:

Jag har alltid fallit

Försökt klamra tag

Men det finns ingen hjälpande hand

Känns som Gud redan kallat

Snart dags att gå över å, till dödens gränsland. --(gånger 2)



Slut!