Det kom en vind från Barnhusbron

den andra dagen i maj

Jag böjde mig och tog en sten

och viskade ditt namn

Jag slängde den i vattnet sedan

och glömde vem du var

På kvällen stod du vid min dörr

så blöt och underbar



Det regnade i en vecka sedan

Vi bodde vid min ugn

Vi värmde allt vi kunde nå

men du var aldrig lugn

Så sa du att du måste gå

Din blick var het och torr

Och jag föll ner för trapporna

i glädje och i sorg



Jag letade hela sommaren

Jag följde varje spår

Jag frågade varje själ jag såg

om färgen på ditt hår

Om hur du gick och var du fanns

och om du sa mitt namn

Men ingen visste vem du var

eller om du sa mitt namn



Jag somnade i novembersnö

och vaknade vid en kaj

Jag reste mig och gick en stund

den andra dagen i maj

Jag böjde mig och tog en sten

och sa visst ingenting

Och ändå stod du vid min dörr

och jag lät dig komma in