Min broder sprang bort sig i skogen

Och har varit borta ett år

Vi ringde polisen och brandkårn

Och frågade senast igår

Men dom kunde bara beklaga

För dom hade inte ett spår

Polisen sa dessutom till oss

Att det är precis så det går



Om man går i skogen allena

Och inte är klok och förstår

Att man skall ha nödraket med sig

Och karta från senaste år

Kompass och en salva mot skavsår

En hjälm och ett tält och en bår

En väska med mat för ett halvår

Och plåster ifall man får sår



Och dessutom bör man ha bundit

Ett snöre så långt att det når

Från benet till hemmet att följa

När sedan tillbaka man går

Men det har er bror ej behagat

Att göra så vitt jag förstår

Så sade den snälle polisen

Och jag grät en olycklig tår



Min bror kom tillbaka i morse

Han skällde och nöp i sitt lår

Han sa att han nog försökt ringa

Men ej kommit fram på ett år

Vad blir sensmoralen av detta?

Den blir nog så vitt ja förstår:

Ring aldrig polis när din broder

Gått vilse i skogen ett år!