mot Megiddo - fasans dal - drar Nordens söner fram

Själslig smärta ger nu vika för hatets heta glöd

det förlovade landet står nu i lågor, den Evige ska dö



Monument skall bli till aska blod skall rinna rött

den dag vi ger upp vår kamp är när vårt rike är återfött

Vi marscherar under svarta fanor, vår symbol är döden

Ingenting kan hindra oss, inget kan släcka glöden



Ännu en gång skall viljan segra, vi nu bevittnar slutet

den evige fienden skall få sitt blod utgjutet

Tvivlarna skall få sitt straff, deras kroppar ska pryda pålar

Svärd mot sköld, stål mot ben, vi världen blodröd målar



Vi sprider evangeliet av fasa och av smärta

vid Megiddo - fasans dal - skall vi skära ut Sions hjärta

En eld i hundratusende bröst, en eld som ingen kan släcka

slutet nalkas, det är tid att den nordiska folksjälen väcka



Ett hat som aldrig slocknar, en vrede som aldrig dör

nattens fasor ackompanjeras av de förtappade själarnas kör

Ett järtecken kan nu bevittnas på himlens mörka rand

domens dag har kommit nu: Sion ska sättas i brand



Allting som de gjort, allt som de överlagt

en förlikning kan ej ske förrän vi dem om livet bragt

Vi marscherar under svarta fanor, vårt mål är himmelens rand

Facklorna i våra händer skall sätta Sion i brand