Om aftonen hos Meyers när sjutton vindar klaga,
och regnet står och viskar i en vittrande ruin
- då lyfter mor på luren och ringer Fräulein Saga,
som sitter och berättar för snälla barn i Wien.

Och knappt har numret slagits så börjar sagan spela,
och gossen hör en stämma så mild som en fiol:
Det var en gång en gata där alla hus var hela.
Det var en gång en farbror som inte bar pistol.

Det var en gång två kära som gick sig ut att vandra,
och de blev inte gripna och dömda för sitt brott.
Det var en gång två mänskor som inte sköt varandra.
Det var en gång en gosse som inte hört ett skott.

Så tystnar telefonen. Snart skall den åter spela.
Tätt tryckt mot svarta luren blir gossen på sin stol.
"Det var en gång en gata där alla hus var hela.
Det var en gång en farbror som inte bar pistol."

-Tänk, om kriget skulle komma, Ann-Louise,
och du var på Söder för att köpa nya skor?
Och du tänkte ta en genväg genom parken
och plötsligt skakade marken?

-Då skulle jag springa till närmsta telefon
så fort mig fötterna bär.
Och m jag bara hittade en telefon
så ringde jag den jag har kär.

- Men tänk, om bomben redan fallit, Ann-Louise,
och den du älskar var ute och gick på staden?
Telefonen ringde och ringde bara
och han kunde inte svara?

- Då skulle jag ta och beställa en taxibil
och så tog jag och åkte med den.
Eller också med tunnelbanan
så hittade jag nog min vän!

- Tänk, om tunnelbanan slutat åka, Ann-Louise,
och inga fler bilar och bussar fanns att hitta?
Och varenda kåk var nerbrunnen,
och Katarinahissen försvunnen?

- Om tunnelbanan inte längre fanns kvar
och jag var tvungen att gå,
om det så var flera tusen mil,
jag hittade nog honom ändå!

- Tänk, om kriget skulle komma, Ann-Louise,
och alla raketerna regnade över staden
så man varken kunde se eller höra:
vad skulle du då göra?

- Kanske kommer kriget hit någon dag,
jag bryr mig inte om när.
Bara jag jämt får vara
hos den, som jag har kär!!