Jag står här och knackar på en dörr

En dörr som jag aldrig sett förr

En dörr som inte skulle ta mig nånstans

En dörr som skulle göra så jag försvann



Men jag tar aldrig nått för givet

Jag bara ropar på det ljuva livet

Som alla pratar om men aldrig nån sett till

Det där pokemon-stället dit alla vill



Kärleken ropar på er

Er som alla verkligen alltid ser

Men för mig är det aldrig så

För jag vill bara spränga döda och gå



Så var det måndag igen

Och återigen står jag här utan en vän

Det känns som om jag har gjort fel

Det känns som om jag aldrig kommer bli hel



Kärleken ropar på er

Er som alla verkligen alltid ser

Men för mig är det aldrig så

För jag vill bara spränga döda och gå



I en dröm har jag nog avrättat dig

Men det är lugnt för alla hatar mig

I en värld där jag aldrig blir sedd

Där kommer jag alltid förbli rädd



Alla hatar mig