Rönnerdahl han skuttar med ett skratt ur sin säng

Solen står på Orrberget. Sunnanvind brusar.

Rönnerdahl han valsar över Sjösala äng.

Hör min vackra visa, kom sjung min refräng!

Tärnan har fått ungar och dyker i min vik,

ur alla gröna dungar hörs finkarnas musik

och se, så många blommor som redan slagit ut 

på ängen!

Gullviva,

mandelblom,

kattfot

och blå viol.



Rönnerdahl han virvlar sina lurviga ben 

under vita skjortan som viftar kring vaderna.

Lycklig som en lärka uti majsolens sken,

sjunger han för ekorrn, som gungar på gren!

- Kurre, kurre, kurre ! Nu dansar Rönnedahl!

Koko! Och göken ropar uti hans gröna dal

och se, så många...



Rönnerdahl han binder utav blommor en krans,

binder den kring håret, det gråa  och rufsiga,

valsar in i stugan och har lutan till hands,

väcker frun och barnen med drill och kadans.

- Titta! ropar ungarna, Pappa är en brud,

med blomsterkrans i håret och nattskjortan  till

skrud!

- Och se, så många...



Rönnerdahl är gammal men han valsar ändå,

Rönnerdahl har sorger och ont om sekiner .

Sällan får han rasta - han får slita för två.

Hur han klarar skivan,  kan ingen förstå -

ingen, utom tärnan i viken - hon som dök

och ekorren och finken och vårens första gök

och blommorna, de blommor som redan...