Jag vet
jag vet det r lngt till dig
frn dr jag bor nu
jag kanske inte hittar
nda fram lngre
jag minns bara genvgen
genom skogen
dr vi gick
men jag tror
den dagen d vi slutar
att vika med blicken
r det som nr
svalor flyger lgt innan regn
orden irras
studsar innan de landar
det r s det knns
ett gammalt foto
jag tror jag var elva eller s
din arm runt mej
och livet lg som en motorvg
rakt in i himmel bl
vi r som sand
vi r som sandkorn
i en vind som leker med oss
sand i en vind
jag vet att ingen
vxer upp i samma familj
att alla brder och systrar
har en egen bild
inte ens samma mamma och pappa
hur grna vi n vill
men jag nskar s
att minnet av leken
ska bli s stark
fr jag tror att det r den
inte blodet
som fr krleken att
leta sig fram
genom vuxenhetens prestigefyllda sankmarker
vi hade aldrig samma drmmar
men vi blandade blod p en fingertopp
fr att det som skulle hnda med oss
aldrig skulle f oss att vnda oss bort
vnda ryggen till
och lta tystnaden ta ver