Jag knyter näven kring plogen

Med stålet i jorden

År efter år har jag stretat



Undra på att jag är sliten

Jag knyter näven kring plogen

Med stålet i jorden

År efter år har jag stretat

Undra på att jag är sliten



Fjärirlarna lyfter

gräshopporna kvider

och min hud blir svart, ja svart ja svart i solen

svetten rinner efter ryggen

den gör fåror i min åker, som du ser



Mitt hopp står stadigt i jorden

sen jag lyssna på en stjärna:

det finns hopp ännu, hon säger

Duvan flyger ju ännu



När jag sen går hemåt

ser jag rakt upp mot stjärnan

hon berättar med sitt ljus sitt ljus sitt ljus

Det finns tid ännu hon säger

duvan kommer noga flyga stjärnan väntar

denna sång skall färdas

stadigt stadigt, stadigt framåt framåt som den gör

lika stadigt som en näve

är mitt hopp och min förväntan som du hör



Fjärirlarna lyfter

gräshopporna kvider

och min hud blir svart, ja svart ja svart i solen

svetten rinner efter ryggen

den gör fåror i min åker, som du ser