Ulla, min Ulla, säj, får jag dig bjuda
Rödaste smultron i mjölk och vin
Eller ur sumpen en sprittande ruda
Eller från källan en vatten-terrin? Fin.
Dörrarna öppnas av vädren med våda,
Blommor och granris vällukt ger;
Duggande skyar de solen bebåda,
Som du ser. 
Ä’ke det gudomligt, Fiskartorpet, vad?
Gudomligt att beskåda!
Än de stolta stammar, som stå rad i rad
Med friska blad?
Än den lugna viken
Som går fram? - Åh ja!
Än på långt håll mellan diken
Åkrarna!
Ä’ke det gudomligt, dessa ängarna?
Gudomliga! Gudomliga!

Skål och god middag i fenstret, min sköna!
Hör huru klockorna hörs från stan,
Och se hur dammet bortskymmer det gröna
Mellan kalescher och vagnar på plan. 
Räck mig ur fenstret, där du ser mig stanna,
Sömnig i sadeln, min kusin,
Primo en skorpa, secundo en kanna
Hoglandsvin! 
Ä’ke det gudomligt &c.

Nu ledes hingsten i spiltan, min Ulla,
Gnäggande, stampande, i galopp;
Än uti stalldörrn dess ögon de rulla
Stolt opp till fenstret, till dig just dit opp. 
Du all naturen uppeldar i låga
Med dina ögons varma prål.
Klang, ner vid grinden, i varmaste råga,
Klang, din skål! 
Ä’ke det gudomligt &c.