Det fanns en tid, en tid av hänryckning för oss som kunde läsa Lenins ord 

Som en gud nedstigen hit från himmelen, kom han till en plågad jord 

Och varje fråga fick sitt klara svar, absolut logik, sanningen låg uppenbar 

Men offer krävs för nåt så stort, och offrat har jag gjort 



Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick 

Det var mitt livs värsta ögonblick 

Aldrig mer i livet såg jag henne sen, aldrig mer igen 

En sorgsen blick, ett stumt farväl 

Hennes ögon sa mig; du och jag, det var vi men du förrådde mig idag 

Du min man, glöm mig, om du kan 



Det gick en tid, jag blev en främling för mig själv, förändrad mer än jag förstod 

Mera en princip, ja som en fix idé, än en man av kött och blod 

Så i revolutionens röda gap 

Maldes också jag till ett nytt slags fångenskap 

Natasja blev en dröm jag drömt, men aldrig nånsin glömt 



Jag såg en skymt av hennes kind när tåget gick 

Det var mitt livs värsta ögonblick 

Aldrig mer i livet såg jag henne sen, aldrig mer igen 

En sorgsen blick, ett stumt farväl 

Hennes ögon sa mig; du och jag, det var vi men du förrådde mig idag 

Du min man, glöm mig, om du kan