Här är sången till dig den som jag aldrig skrev,

när du trodde på hästen den jag aldrig red

om att ibland blir saker man tänkt lite fel

du ville lära mig flyga men jag blev lite feg.

Den handlar inte om saker som vi borde gjort

utan om när tempot ökade gick allt lite fort

35 mil av motorväg den smalna till sist

och 35 mil av kostig till sist blev för trist



Jag ville gå vid din sida aldrig gå på ett led

aldrig skymma din sikt eller gå i din väg

inte suga ur din kraft utan ge energi

inte vara dina bojor utan göra dig fri

Du sa att har man lärt sig krypa vill man lära sig stå

och när man kan stå vill man lära sig gå

men jag sprang lite före rakt in i en vägg

och när du klättrade över blev jag lite rädd.



Idag så strålar du, du strålar där nån annanstans.

Och hellre att du strålar där än att vi slocknade tillsammans

Tvivla aldrig på dig själv fast andra människor inte lyser.

För trots att natten kan va kall och svart, en stjärna aldrig fryser.



Du kom med våren och sen blev det höst

och då blev jag dåren och saknade din röst

gå du vidare med våren, ge någon annan din lust

du gav mig lusten att flyga och andas ny luft.

För att livet är vackert och så är du med

och för någon har rätt,måste ingen ha fel

vem vet var vi hamnar, vem vet vad som ges

för saker är alltid lite mer än man ser.



Nej aldrig saker som blev gjorda

och aldrig orden som vi sa.

Det gäller alltid vad man vill

det gäller alltid vad man tar

förlorade vi, nej, förlorade aldrig mej.