En obruten kedja av vanmakt
En länk som ej bryts och går av
Från dåtidens dagar bevarad och stark
Lever kvar när annat begranvs I dvala den legat för vila
I sömn när annat glömts bort
Såg ruttna herrar krings borden
Dem är clowner någon borde ha förstått

Alla fabler du ska veta
Herrar visa rdig din väg
Vem älskas vem ska hatas
Här i deras fria värld
Var är de som går mot strömmen
Som av egen vilja valt
Sågar sagor längs med knä
Dränker kärlek föder hat

Vem gav dem rätten att häda
Att häda det liv som vi levt
Vem gav dem blicken att syna så blint
Dem blundar för allt som vi ser
Alla ska blunda och glömma
Vi vårdar minnen från frörr
Ni i hets oss följa
Stänger fria tankens dörr

Som vågar bryts i stormen
Likt när årstid dras förbi, den drar förbi
Vandras här i töcken
Accepterar allt hyckleri, allt hyckleri
allt vi matas med
Utarmar hem och ärd
Folk oss hatar när
Mot mängden vi valt vår väg