Vi har gått med öppna ögon i förväntningarnas tid;

Vi har blundat i besvikelse när allting var förbi; Men vi lever ännu.



Vi har klättrat uppför berget till triumfernas högsta topp;

Vi har handlöst störtat utför när vi äntli'n kommit opp; 

Men vi lever ännu, men vi lever ännu.



Vi har vandrat i gemenskapen med dom vi håller av;

Vi har lidit oss igenom alla ensamhetens kval; Men vi lever ännu.



Man har hälsta oss med värme och med kärleksfulla ord;

Man har visat oss en kyla som har isat vårat blod; 

Men vi lever ännu, ja vi lever ännu.



Så det tycks som själva livet är en motsättning i sej;

Varje kärlek bär ett minne av ett hat;

Varje ögonblick av lycka bär en skugga av en sorg;

Varje trygghet vilar på en vilsenhet;

Vi lever ännu, ja, vi lever ännu.



Vi har sagt att det finns ingenting som inte klarar av;

Vi har trott ibland att allting en dag ändå går i kras; 

Men vi lever ännu, ja vi lever ännu.



Så vi fortsätter att vandra, ja, vi fortsätter att gå;

Vi vet inte hur man stannar, vi har gått för många år; 

Och vi lever ännu, ja vi lever ännu.



Så vi klamrar fast vid tanken på att sträva mot ett mål,

se'n får tiden visa om man tar sej dit.

Man vill ju känna att man ändå gör nå't av sitt enda liv;

Skall man falla vill man göra det i strid;

Vi lever ännu; Ja, vi lever ju.