Jag vandrar längs stenarna på kyrkogården
Jag sneglar och läser och räknar ut åren
Dom flesta blev gamla, så vitt jag kan se
Men där finns också andra jag själv överlevt

Hur var deras drömmar, hur blev deras öden?
Hur såg dom på livet, hur såg dom på döden?
Hur många blev falska med vilje och vett?
Och hur många gick under för det som var rätt?

Tid att leva, dags att dö
Dags att så sitt eget frö
Tiden läker inga sår
Gärningen skall alltid bestå

Man säjer att kärleken rår över livet
Och att mänskan är kärleken tar man för givet
Men, vännen, jag frågar dej ändå ikväll:
Är det möjligt att älska nån mer än sej själv?

Tid att leva, dags att dö
Dags att så sitt eget frö
Tiden läker inga sår
Gärningen skall alltid bestå