Jag uppnådde mer än jag någonsin drömt

Jag har upplevt så mycket att hälften är glömt

Men nu är jag tillbaks där jag börja, min vän;

Jag är ensam igen

Femtio fyllda, med fullvuxna barn

På väggen hänger trofeer på rad

Men guldskivor har inget värde för den

Som är ensam igen



Framgången kom, och nya vänner med den

Ja, doften av pengar känner många igen

Herregud, vilken fest; Jag förstår inte än

Hur jag överlevt

Jag ångrar dock inget, det var värt varje spänn

Jag skulle med glädje göra om det igen

Och minnena är som en kär gammal vän

I min ensamhet



Mitt jobb har jag skött, mina barn likaså

Och vännerna vet nog precis var jag står

Men kärleken liknar en ren katastrof

Nu i efterhand

Jag har frossat i kvinnor, och blitt älskad som få

Dom har fått min respekt, och allt dom pekade på

Men ingen av dom har någonsin lyckats förstå

Vad jag är för en man



Några dras till den spänning som finns i mitt jobb

Där man reser och festar, med dom ger ofta opp

När det visar sej att också stjärnorna

Bleknar i gryningen

Andra vill ha en man som är i balans

Som är hemkär och lugn, och som känner sin plats

Men har man sett halva världen kan man aldrig mer 

Låta sej tämjas, min vän



Jag drömmer om någon som kan ge mej ro

Och hålla mej ung, och sen ger mej passion

Jag kräver ju allt, slentrianen är det

Som jag fruktar mest

Jag blir aldrig bitter, det är emot min natur

Men jag funderar ibland på hur den kvinna ser ut 

Som inser att i denna trygga figur

Bor ett kärleksdjur



Dagen är kylig, hösten är klar

Himlen är ovanligt vacker i dag

Jag tror jag ska göra som jag

Brukade göra för längesen;

Jag går ner till havet och sätter mej ner

Och känner hur vindarna blåser mej ren

Vem vet, kanske dyker ett nytt fenomen

Upp ur vågorna