Med själen mörkare än himlen

Lämnar hon barnen bakom grinden

Och skyndar genom morgonvinden

För att nå det tåg som går på timmen



Runt henne reser sej betongen

Högre än murarna runt fången

I allas ögon på perrsongen

Skådar hon samma tysta ångest



Tretti minuter in till staden

För att tjäna ihop till bröd för dagen

Kupén är tystare än graven;

Tyst som i en spökstad



Men djupt i var människa

Glittrar en droppe så ren och klar;

Källan till frihetens hav



Med själen lika grå som himlen

Och med dödens trötthet i sitt sinne

Hämtar hon barnen bakom grinden

Ännu en dag är snart ett minne



Men när alla sover ska hon drömma

Och TV'n hjälpa till att glömma

Att här är alla röster stumma;

Som i en spökstad



För djupt i var människa

Brinner en låga så ren och klar;

Längtan till frihetens hav