Pappa, hur var det förr? 

Berätta hur allt var förr. 

Det säjs ingenting, det skrivs ingenting; 

Hur var det egentligen förr? 



Då hade vi ett respekterad namn

Då var jag stolt över mitt fosterland

Man kände till oss vida omkring;

Snart vet man ingenting

När Sverige talade så lyssna man

För alla visste att det vi sa var sant

Att säja ifrån var en filosofi

På mäster Olofs tid



Då var vi tredje världens store vän

En ständig förkämpe för friheten

Vi sände pengar vida omkring;

Snart ger vi ingenting

Det vackra ordet solidaritet

Fick då en innebörd som var konkret

Att hjälpa till var en filosofi

På mäster Olofs tid



Då krävde folket av ministrarna

Att hålla löftena til väljarna

Att värna ordet demokrati;

Snart värnas ingenting

Den gången såg man som en självklarhet

Att ansvar förutsätter ärlighet

Att hålla ord var en filosofi

På mäster Olofs tid



Den gången drog sej inte medierna

För att ta upp dom stora frågorna

Dom ville vara ett med sin tid;

Snart vill dom ingenting

Den gången tilläts journalisterna

Gå ut och engagera männskorna

En hög nivå var en filosofi

På mäster Olofs tid



Då blev man uppmanad att tänka stort

Och att förstå att allting hör ihop

Att se att världen är som en ring;

Snart ser man ingenting

Den gången eldades miljonerna

Till att förverkliga visionerna

Att ha en dröm var en filosofi

På mäster Olofs tid



Den nya tiden kom en kylig natt

Ingen har nånsin sett en natt så svart

En natt som alla människor minns;

Sen minns dom ingenting

Så låt mej säja till dej, lilla vän:

En kula drev oss in i tystnaden

Med det var aldrig filosofin

På mäster Olofs tid