Juanita, hon var vacker som en gryning

När de möttes i Madrid för längesen

Och han var ung, han var en av många hundra

Som rest ner för att slåss för friheten

Och Juanita, hon var med de vid fronten

Och hennes glöd gav de andra kraft och mod

Och om kvällen sjöng hon sånger till gitarren

Om folket och den framtid

Som hon var beredd att försvara med sitt blod



Juanita, han ska alltid komma ´håg dig

För hans inre ska du alltid finnas kvar

Juanita, fast han aldrig kunde få dig

Kan han minnas hur stark och fin du var



Men de förlora', för fascisterna var starka

Och han for hem, med bara bitterheten kvar

Och Juanita måste gömma sig i bergen

Och fast han skrev så fick han aldrig några svar

Men åren gick, och också hjältar blir gamla

Och de får hoppas att de yngre vill ta vid

Han blev gift, och fick söner och döttrar

Och hans tid med Juanita

Blev liksom en drömbild från ett annat liv



Juanita, han ska alltid komma ´håg dig

För hans inre ska du alltid finnas kvar

Juanita, fast han aldrig kunde få dig

Kan han minnas hur stark och fin du var



Hans båda söner var i Spanien förra sommar'n

Och semestra´ på ett nybyggt lyxhotell

De hade träffat en gammal gumma ner vid stranden

När de gick ut för att festa sent en kväll

De hade pratat och berättat vad de hette

Och om sin far som en gång varit i Madrid

Då steg hon upp och sa: "Honom har jag älskat!

Men här springer ni och göder nåt

Han har bekämpat med risk för eget liv!



Så ge er av! Jag är trött på er svängar!

För ni fördröjer bara frihetens stund

Och ni borde veta, att turisternas pengar

Är som honung i förtryckarnas mun!"



Juanita, han ska alltid komma ´håg dig

För hans inre ska du alltid finnas kvar

Juanita, fast han aldrig kunde få dig

Kan han minnas hur stark och fin du var