Du hade mist den största illusionen

Av den största myt vi hört sen vi var små

Men för min del var problemet av en helt annan natur

För krogen stängde redan klockan två



Ja, där satt du i ruinen av den rena kärleken

Med en som hade Baccus i sitt knä

Den ena led en oförrätt som fordrade revansch

Den andre villa dricka upp sin själ



En blick som sedan länge varit brusten 

Såg in i en som flammade som eld

En fråga lika själlös som allt för ofta ställd 

Blev nyckeln till ett överklasshotell

Ja, du ville känna doften av ett fyllo mot din kropp

För att tvätta bort en helt annan arom

Och du tänkte att om svinen kan bli renade av lera

Så skulle du gå som en nyfödd därifrån



Julie, ja, så var visst ditt namn

Ja, jag minns du föll av stolen när jag sa att mitt var Jean

Ja, ödet satt med trumf på handen i ett spel

Där du och jag var lankarna på bordet



En kärlekslös och ordlös kramp i mörker

En handduk på ett bolster som var kallt

En tröja mot en stola på en matta full med spikar

En långkalsong mot silkesstrumpans kant



Ja, jag märkte att du låtsades att sova när jag gick

Förhoppningsvis så tänkte du som jag;

Att det gjorde ingen skada, och det gjorde ingen nytta

Även tomma nätter följs ju av en dag