Jag reste land och rike kring

I många långa år

Och minnerna tar sakta slut

Av allt jag hörde och såg

Ett särskilt minne blir dock kvar

Tills tidens ände är här;

Det är minnet av den första gång

Du sa' att du höll mej kär



För en diktare och trubadur

Står jäntorna straks på kö

Och nog lät jag mej behagas av

Mång' öm och fager mö

Men ingen av dom skänkte mig

En stund så varm och när'

Som du, den allra första gång

Du sa' att du höll mej kär



Snart faller natt, snart faller frid

Snart sover skog och sjö

Jag väntar i mitt öde torp

På vinterns första snö

Mitt sinne är så klart och ljust

Fast mörkrets tid är här;

För jag tänker på den första gång

Du sa' att du höll mej kär