Arvidsson på svetsen har problem med nerverna
Så han stegar in till varvets medicinman
Och säger: "Jag vill gärna slippa fartygssidorna
För det känns som om jag svetsar I en dimma
Ja, magen känns ibland som en ilandfluten manet
Och huvet snurrar när jag tittar ner
Efter femton år på plåtarna så skulle det va bra
Om jag kunde få förflyttning ner till verkstan"

"Sånt där är inte konstigt" säger läkaren och ler
"Det händer sig ibland när man blir stressad
Att magen bråkar eller att balansen verkar sne'
Men som väl är finns det medel mot det mesta
Jag skriver ut ett piller Ni kan ta nån gång ibland
Och sen kan vi öka dosen efter hand
Men tänk bara på att såna dar får bilkörningen va
För det är möjligt att Ni blir en smula långsam"

Men Arvidsson blev sne som en kolerisk general
Så han reste sig och röt med tordenstämma:
"Så att hänga tretti meter över kajen det går bra
Men biljävlen den ska jag lämna hemma!"
Och sen tog han sats, från fyra meter, som en galen tjur
Och stånga läkarns tänder ner I halsen
Efter det så var han friställd, men det löste sig till slut
Och sen dess så har han ordning på balansen