Det är grätt, det är sent och tyst 
För en flicka som ingen kysst 
Se'n den gryning för länge se'n 
Ingen vet när det händer igen 
Nu går hon genom stan, stannar så 
Och hon köper biljett, en blå 
Till det landet där drömmar väcks 
Ljuset på biografen släcks 

Men den filmen är seg och trist 
Som den var när hon såg den sist 
Hon kan varje scen utantill 
Se hjältinnan som kysser sin hjälte 
Tårarna som rinner 
Stelnar, i en stunds sista bild 
En så fruktansvärd film 
Hon går genom staden 
Tittar upp mot rymden 
Raden utav bleka stjärnors ljus 
Som står högt över mörka hus 
Finns det liv på Mars? 

Och från ett glömskans kalejdoskop 
Helt utan.saknad och ängslig gråt 
Går hon sakta så sakta hem 
Till sift vardag, nio till fem 
Som en skepnad bland många fler 
Men blir det aldrig nå'nting mer 
Någonting riktigt rart och snällt 
Som i den dröm som gavs i kväll 
Men den filmen...